irummet.blogg.se

Nu när det är mörkare ute är det mysigt att se att ljusslingor börjat dyka upp på balkongräcken och i trädgårdarna. Fast det är väl alltid trevligt med lite extra ljus ute, speciellt nu när vi snart har mer mörka dagar än ljusa. Och jag har allid tyckt att det vart lättare att sova när det är mörkt ute, det går fortare att somna. Man får även lättare att bli tröttare, dock blir jag också lätt pigg igen efter kl 20 - kul att vara nattuggla. Men man hinner läsa en hel del på ett år om man bla har svårt att somna pga överaktiva tankar som gör det en utmaning ibland och då är det skönt att ha en plan att ta till så att ögonen går i kors av läsningen. Annars kan man fundera om hur black friday fungerar i år, kommer man att bli blåst på reorna som i slutändan kanske inte ens var på rea. Så jag har redan köpt takskärmen som jag har visat, soffbordet får vänta lite, skulle vilja ha den men om den får plats och rymms inom budgeten är en annan fråga som får bli en annan dags beskymmer då jag borde ta och räkna lite på vad som kan vänta och inte. Men jag har börjat bli mer intresserad av att plocka in lite mer vinrött som motvikt mot allt det blåa för att göra det mer intressant, så runt 10 procent borde vara lagom mycket. Jag har även sett att Granit har två elljustake 5 och 7 armad som är mörkröd/vinrött, får se om det kan bli mitt bidrag till förnyelse angående julpyntet eller så väntar jag tills nästa år. Den mörkgröna varianten kom ju tillbaka, så då kanske man får en chans på sig om det skulle vara så eller så målar man om sin existerande i mörkrött.

 

Med mörkret kommer också känslan som vill göra det mysigare inomhus, och även om jag känner mig modigare nu än för några veckor sedan då det mesta kändes skrämmande så kändes det nu när myset flyttar in att jag känner mig lite vilsen. Vet inte än vad det beror på men jag lär bli tvungen att ta redo på det. För hur ska jag annars kunna veta vad jag måste förändra? Jag tror att jag känner mig vilsen för att jag både känner att jag måste förändras samtidigt som jag fortfarande står kvar, och jag tror att det är rädsla att ta steget som kan förändra allt. Både för att det skulle kunna förändra allt som jag hittills känt till och vad skulle det kunna innebära. Det är nog den rädslan som jag tolkar som att jag känner mig vilsen. Ska jag eller vågar jag ta steget och förändra mitt liv som jag längtar efter en förändring men kanske måste jag börja förändra genom att få lite rutiner som leder till att jag kan ta nästa steg som förhoppningsvis leder till en förändring som jag är sugen på men det finns ju inga garantier. Men man kan ju alltid hoppas.