irummet.blogg.se

 

Min mamma tappade sitt busskort för någon vecka sedan och efter att jag gått samma väg fast i motsatt håll och inte hittat kortet så gick jag in i appen och såg att den används, då blev jag arg. Både i hur fräck man kan vara men också att jag kunde se när någon klev på ungefär när vi upptäckte att kortet var borta. Det tog runt 18 minuter att komma i kontakt med SL kundtjänst som kunde hjälpa mig att få tillbaka samtliga oanvända biljetter innan kortet använts igen. Dock blev jag frustrerad över att jag inte kunde göra det själv under tiden jag väntade för att jag saknade den 3 siffriga koden som står på baksidan, och hur maktlös man kändes sig innan man fick hjälp. Så jag är glad att SL kundtjänst är öppet dygnet runt, för det hade kunnat slutat olyckligt då kortet precis blivit påfyllt innan och jag vet inte hur den som fick tag i kortet kände när den insåg att det roliga var slut när det inte längre fanns några biljetter kvar och att kortet blivit obrukbart. Eller trodde de att dem vunnit lotteriet och att kortet inte varit registrerat och biljetterna den vägen bli återkallade till ägaren. Och mamma som från början inte ville att jag skulle göra något, att det var förlorat = glömt. Men jag kunde inte glömma och efter att jag nämde att någon använt kortet och när jag fått tillbaka dem oanvända biljetterna på mammas mobil, så sa hon faktiskt tack. Jag som inte tok älskar att sitta i kö och vänta, när jag var yngre hatade jag även att ringa men sen man flyttade hemifrån så har man inget val, men jag hatar att sitta i telefonkö.

 

Annars har jag börjat läsa del 13 i serien om Engeløya, Det ingen vet. Äntligen har nu alla mina hatkaraktärer tyvärr dött och jag kan njuta ännu mer av handligen. Och jag kan knappt vänta och se vad resten av serien handlar om. Det är ändå ett par månader sedan jag av misstag laddade ner del 13 och trodde att det var en vanlig bok som vilken som helst och när jag såg att den var en del av en serie så började jag med första delen. Nu har jag äntligen kommit i kapp vilket innebär att jag både är mer än halvvägs igenom min utmaning till min själv i år men får även om ett par timmars lyssnande avsluta boken som startade de hela i början av året. Sedan dess så har det tillkommit böcker i serien och jag är just nu halvvägs in i serien om det inte hinner komma fler böcker i serien på svenska. En helt annan bok som jag också håller på att läsa, ja varför enbart läsa en åtgången? Heter För alla lyckliga slut, och det tog bara några rader innan jag delvis lyckats lista ut vad den handlar om - psykisk misshandel och som tur är att den är tunnare än min föregående bokserie som jag följde om Nina Storm. För delarna som beskriver hur mannen som utför misshandeln är riktigt jobbiga att ta sig igenom stundtals och speciellt när jag nu känner till att hon blev vittne till fysisk misshandel som barn av hennes pappa. Tror att min nästa e-bok kanske ska handla om något helt annat.