irummet.blogg.se

 

Nyligen har jag konventerat om min DNA testning med mer avancerad algoritmer och resultatet är helt annorlunda än för några år sedan eller ja det är strax över 6 år sedan, men jag har ingenting med Italien, Grekland, Skottland, och Irland att göra längre. Och man fick en varning om man ville gå vidare för att resultatet skulle kunna bli så annorlunda. Men varför ska man bli så rädd för det? Jag har ju redan testat mig och jag vet att jag lever i alla fall. Jag är svensk, mer finsk än tidigare något efter är jag norsk, knappt dansk men det gör inget jag förstår ändå ingenting MEN jag är tydligen även gemansk. Jag känner mig mer snurrig än sist, i alla fall detta är jag 2.0 - 2025. Får se om jag har blivit av med fler etnistiska ursprung om ytterliggare 6 år, vem vet? En annan sak som jag har börjat känna av är att jag känner mig mindre eller fått en annan hållning och då har jag alltid haft en bra hållning. Något jag haft med mig från barndomen och sjukymnasterna, sträck på dig hela tiden - men det är som små muskler som har varit i sin linda vaknat upp och hjälper till - för nu känns det på ett helt annat sätt än för några månader sedan även om jag också då sträckte på mig. Men jag upplever att saker händer med magen, sen vet jag inte i detalj men varje månad typ så ser den lite mindre ut. Så det börjar väl bli dags att börja träna mer och se vad som händer mer i kroppen, för detta börjar bli intressant på riktigt. Och det är nästan men bara nästan som jag kan börja förstå hur man börja gilla träning men jag är inte där än, det känns som det måste till ett par saker till först. Som att det är lättare att röra sig och man vet lite mer vad saker och ting ser ut och använts till - men det är nog att man lyckats med en förvanling att man orkade hålla sig till sin målbild som leder till att man börjar känna sig som sig själv igen både fysisk och psykiskt, inte konstigt om man då omfamnar träning med öppna armar.

 

Jag har även börjat läsa Sömmerskornas gåva som än så länge är en serie av 5 böcker, som ska handla om kvinnors öde under andra världskriget, något jag tycker känns passande när det nästan känns som att det börjar blåsa upp för ett tredje - att vissa människor med makt aldrig lär sig. Men det känns som de enbart är intresserade av sig själva och sina egon. Hoppas bara att jag inte hinner tröttna på denna serie för att den skulle kunna vara för lång, förhoppningsvis så har det delat upp de olika öderna i varsin bok. Annars börjar jag få vårkänslor, jag vill både vårstäda och tvätta fönstren men även göra det mysigare på balkongen. Både i form av utrensning men också i form av funktion, det känns inte som att jag har lyckats alls med balkongen. Den saknar både belysning, mys, funktion och växtlighet. Det enda som jag är nöjd med i dag är balkongmöblerna, men det blir lätt opersonligt utan allt det andra. Som en väntsal utan något riktigt känsla med ett avslut utan mer att jag sitter aktivt och väntar in renoveringen för sen, då kör vi igång men det skulle kunna vara så mycket mysigare här ute än var det är. Sen hjälper det inte att jag inte riktigt har bestämt mig för vilka funktioner som jag vill ha här ute, vill jag bara äta och titta på mina växter eller vill jag även kunna laga mat? Men om jag skaffar grill så tar den upp plats och vill jag i stället använda den åt något annat? Kommer jag verkligen att använda en elgrill så pass mycket, så just nu finns det inga planer för grill men om jag skulle ändra mig så vet jag att weber verkar ha eller haft de bästa elgrillarna för om jag skulle lägga pengar på en så skulle jag vilja att den är mer likvärdig med en grill än en som man enbart stoppar in i kontakten men som inte grillar överhuvudtaget. Eller så är det jag som älskar att göra om och göra det mysigt. Börjar kanske bli dags att spela Sims 4 mer regelbundet, där kan man spela att man är inredare och det verken bidrar till något eller tar någon plats.