irummet.blogg.se

Det känns lite kämpigt just nu, som man går i en jobbig backe men man kommer inte fram. Det känns som man får mindre och mindre pengar för varje månad, det är tufft när kronan har fallit så mycket som den har gjort. I början av pandemin så tänkte jag att man kanske kan åka iväg någonstans under 2023, då borde väl pandemin ha vänt men inte trodde man att inflationen skulle bli det som sätter käpar i hjulet? Får väl ta och semestra på hemmaplan i stället, och så får man drömma sig bort en stund då och då. Jag har under nästan 6-7 år åkt utomlands genom att jag under sömnen framförallt varit i olika länder i Europa. Både kring medelhavet men också på Skottland med omnejd och Island, färöarna mm. Det ser ut som att jag får ta och fortsätta denna utlandsresande ett tag till - för jag vägrar åka utomlands just nu. Dels blir det mindre i plånboken av att boka en resa, sen behövs fickpengar som med tanke på att kronan är värde typ ingenting gör det tufft just nu. Vissa elektronikprylar har blivit 500 - 1000:- dyrare pga att kronan rastat nedåt. Sen det sista så är det även inflation i det land man skulle ta och resa till och jag får inte ihop den ekvationen hur man kan tycka att det är värt att resa någonstans när man har dessa dystra bollar emot sig. Och glöm inte heller att man utöver resan, maten, fickpengarna, nöjerna måste betala räkningarna för att ha något att komma hem till.

 

Inom ett år går mitt id-kort ut men jag tror inte att jag kommer skaffa pass, tycker jag klara mig som det är med deras id-kort i stället. Det enda platsen man inte kan åka till är Skottland och Gibraltar men man vet ju inte ens om man kommer dit under dem kommande 5 år i alla fall så varför hänga upp sig på det? Kanske blir Skottland en del av EU i framtiden och då slipper man funderingar kring passet helt och hållet? Men tankar går till när man måste börja beställa tid, tror inte att jag klara för trycket att vänta enda in i sista minuten, det blir för stressigt för min smak. För jag har märkt att jag inte fungerar med stress, för oftast så lämnar den ett avtryck på mig som inte går bort och jag förblir stressad över det. Oftast så sätter den sig i magen men den har även ibland när jag har en bra dag hålla till uppe i hjärnan där den får mig att känna som jag har ADD. Då jag inte kan sitta still, måste hela tiden plocka undan, rensa, städa och fysiskt avlängsta tankar, saker och handlingar innan jag kan bli lugn igen. Jag gillar inte dessa perioder då jag även har svårare att somna då hjärnan går på högvarv för att jag inte är klar än. Kanske får jag ta och börja meditera under flera gånger under dagen och lägga in mer fysisk träning för att lättare kunna kontrollera hur jag bättre hanskas med stress. För det är den dåliga som lägger sig som ett lock över mina tankar. Kanske räcker det att bara resa sig upp från soffan ibland och ta sig ut för att det ska kännas så mycket bättre efteråt. Såg i veckan att det även ska tillkomma en klimatskatt när man ska åka utomlands med flyg och kryssningsfartyg. Kanske även ett skäl att kanske inte åka utomlands varje år utan bara åka iväg ibland och dem som brukar ta flyget till kryssningsfartyget blir det ju ännu dyrare nu. Även om det känns att vi måste göra någonting nu, det känns som det bara malas i en stor kvarn om KLIMATET men det händer liksom ingenting utan man bara träffas och diskuterar, vilket känns som det är vad man gjort i 50 år. Sen då? Är det den enda som vi ska göra, det känns som att ingenting händer och inte blir det bättre med den regering som vi har just nu, när vi tydligen inte har en klimatkris för att de vill sopa under mattan och kratta i terängen för att locka kvar deras väljare som tjänar över en vis nivå per månad som inte verkar bry sig. Jag hoppas att det flesta har börjat bry sig, men att det är regeringen inte vaknat ännu. Fast dem får ta och sluta snooza, det är slut med sovmorgon nu.