Veckans funderingar
Det har varit stundtals jobbigt fysiskt att börja träna igen från att ha varit mindre aktiv och enbart promenerat ibland till att träna med gummiband minst 10 minuter per dag och beroende på dagsform även promenera både en och två gånger. Jag sover som jag gått i idé, bokstavligt talat - när jag somnat så kan tvättmaskinen vara på i samma lägenhet utan att jag märkt något, jag vaknar upp och ser den hängd. Men jag har blivit beroende av någon typ av rörelse varje dag, för att jag har blivit beroende av serotonin som är en biprodukt av fysisk aktivitet. Tydligen så frisätter kroppen 4 olika hormoner vid fysisk aktivitet - endorfiner, serotonin, dopamin och noradrenalin som både talar om att detta gillar vi, så chansen ökar att vi gör aktiviteten igen även fast det känns jobbigt fysiskt i början att komma igång och som belöning så förbättras bla sömnkvaliten. Det är nästan som att okej att först får man en belöning för att använda musklerna, sen behöver vi sova för att dem ska växa och bli starka.
Jag vägrar fortfarande väga mig, dels beroende av att jag blivit mobbad när jag var yngre har gjort att det känns som ett mentalt hinder att veta hur mycket vågen visar mot att se mig själv i spegeln även om jag inte är beväm med det heller. Så det räcker dem få gånger det blir på en vecka, hellre det än att dokumentera det genom ett foto. Det är som om att ställa sig på vågen men även ta en bild bekräftar fysiskt hur det är och att det är lättare att gömma sig bakom kläderna i stället, och dem har blivit större så jag går inte upp i vikt men jag är inte heller bekväm med att ta reda på hur det ser ut - utan jag jobbar mina minutrar per dag för att nästa vecka ska kännas lite bättre. Och dem gångerna jag vågar titta så ser jag att jag har gått ner, magen är betydligt mindre på visa ställen även om den inte är perfekt än så är jag en bit på vägen även om det känns som det är en hel ocean tills dess. Och vem vet om några veckor kanske jag vågar mäta mig igen och jag hoppas att jag har förlorat kroppsfett tills dess som märks när jag mäter mig. För jag har stora planer, detta är en del av jag vill förändra med mitt liv - att det sen händer samtidigt är som detta får det att kännas något obekvämt, men man växer inte utan att våga - har jag hört. Det ät väl bara testa, sen får jag se om det flyger...