irummet.blogg.se

Nu börjar det märkas mer och mer på kroppen att jag tränar varje dag, muskler börjar tonas som man kan känna men man kan fortarande inte se dem men att man bara kan känna dem är en tillräcklig morot för att fortsätta. Dock börjar jag tröttna på att enbart träna med motståndsband, jag tycker att jag är begränasad i övningar och det kan vara mitt fel i att jag inte googlat upp fler övningar, men det känns också som att jag snart måste börja utmana mina ben mer. Jag tror att jag på sikt kommer att gå till gymmet för att få fler övningar att utmana kroppen med, då jag måste träna runt 40 minuter per dag pga för höga testoronnivåer, då ämnesomsättningen tagit paus pga hormonerna inte sammarbetar. Och pga det så orkar man lyfta tyngre, men det är även lättare att få diabetes mm om man inte tränar. För jag har börjat märka av att det finns saker som jag kan göra som jag aldrig kunnat göra, och att jag orka promenera en km mer än 2,5 minut fortare pga att jag tränar. Vilket är en morot att forsätta, men vissa saker går inte lika fort att förändra och det är jobbigt även om det tog tid att komma hit, men det känns inte som jag har lika lång tid på att förändra mitt liv. Om ett par år kommer det att bli värre, så det känns som om jag börjat försent men jag hoppas att jag har fel. Men nu har jag börjat träna mina triceps, min nya muskelgrupp som jag avskyr just nu för att den är så otränad. Och jag lär nog avsky att träna dem tills det inte känns som jag ska dö pga dem, men det lär nog ta några veckor tills dess. Sen finns det alltid någon muskel som jag ännu inte hittat/tränat som lär bli jobbig tills den börjar växa och bli stark.

 

Om jag kommer att orka hålla detta tempo, vet jag inte. Eller så kommer min energi att öka i takt med att jag blir starkare och förhoppningvis lite lättare, och det är detta jag hoppas för att orka slutföra mitt projekt att gå från typ soffpotatis till ett betydligt mer aktiv. Vissa dagar både tar jag både en promenad och tränar styrketräning och andra dagar styrketränar jag enbart, men någon form av rörelse görs varje dag. Och något jag börjat göra är att ta på min hud, och jag har ännu inte tröttnat på känslan hur min muskel definition känns vs hur jag innan mars 2023 enbart var en michelingubbe - var allt började och slutade var oklart men det var jobbigt att leva där i. För så obehagligt som det var så vet jag att jag inte vill tillbaka dit, och de säger alltid att man måste hittas sin motivation för att lyckas med det man vill lyckas bryta ett inövat mönster med. Och det spelar inte roll vilket ovana det är, det går inte att bryta förens man hittat sin anledning till varför man inte vill fortsätta med det som man alltid har gjort och det går inte att bryta det mönstet om någon annan tycker att du ska sluta - utan du måste vilja sluta och det är när du funnit anledningen till varför du inte känner samma lycka eller får en dopamin dos då borde man titta på sitt liv utanför sig själv för att uppleva hur man faktiskt mår inombords till att ransaka sig själv för att hitta sin motivation så man kan hålla sig till sin målbild. För utan motivation så ökar chansen att man kör av vägen av det ena eller andra skälet som leder till att man avbryter sitt målbild. Sen kan man känna sig besviken på sig själv, men det är inte sig själv som var felet utan att det var målbilden som förändrades och att då aktivt jobba med att den inte ska förändras är löstningen till att målbilden förblir densamma.